Konstgräsplaner sprider plast i miljön

När IVL Svenska Miljöinstitutet 2016 undersökte möjliga källor till mikroplast i havet kom konstgräsplaner på andra plats. Det handlar om cirka 2 000 ton gummigranulat som sprids varje år från Sveriges drygt 1 300 konstgräsplaner.

I fokus

– Att det skulle vara så stora mängder var oväntat. Hur mycket som hamnar i havsmiljön vet vi inte, och spridningsvägarna för det gummigranulat som varje år försvinner från planerna är oklara. Det behövs mer forskning för att kunna säga
hur mycket som når vattenmiljön och vilka eventuella åtgärder som bör sättas in, säger Mikael Olshammar på IVL.

De största förlusterna bedöms ske vid snöröjning av planerna och svinnet varierar därför mycket över landet. De flesta planerna är i dag konstruerade så att det är svårt att mäta och rena mikroplast som följer med regn- och smältvatten. Kartläggningen som IVL utfört på uppdrag av Naturvårdsverket är den hittills största av källor och spridningsvägar för mikroplast som gjorts i Sverige.

Mikroplast är små plastpartiklar, mindre än fem millimeter stora, som kan binda miljögifter och tas upp av vattenlevande djur som tror att de är föda. Den största utsläppskällan till miljön visade sig vara väg- och däckslitage från trafiken, uppskattad till cirka 8 000 ton per år.

Andra källor är syntetfibrer från tvätt, slitage från båtskrov, industriell plastproduktion och utsläpp från hygienartiklar som innehåller mikroplaster. Partiklarna tillförs havet genom avloppsreningsverk, dagvatten, snötippning och via lufttransport.

Rapport

IVL har gjort en kartläggning av källor och spridningsvägar för mikroplast i havsmiljön.

Läs rapporten  “Swedish sources and pathways for microplastics to the marine environment” här.