Nyhet 2012-11-30

Från försurning till klimatpolitik – lärdomar att dra från luftvårdskonventionen

Klimatarbetet borde dra politiska lärdomar av arbetet som gjorts under FN:s luftvårdskonvention. Luftvårdskonventionen är en unik modell där samspelet mellan forskning och politik är inbyggd i den organisatoriska strukturen – något som visat sig lyckosamt och som lett till stora utsläppsminskningar. Det skriver Peringe Grennfelt, tidigare forskningschef på IVL, tillsammans med flera andra forskare i en artikel som publiceras i veckans nummer av tidskriften Science.

Sedan 1990-talet har de europeiska länderna minskat sina svavelutsläpp med 80 procent. Också för många andra föroreningar är dagens nivåer mycket lägre än för 20 år sedan.Orsaken till minskningarna kan i stor utsträckning tillskrivas internationella överenskommelser under FN:s luftvårdskonvention (CLRTAP), där Europa, USA, Kanada samt länderna inom det forna Sovjetunionen samarbetar för att minska utsläppen av gränsöverskridande luftföroreningar. Av konventionens åtta protokoll är det för försurning, övergödning och marknära ozon (Göteborgsprotokollet) det mest omfattande med nationella utsläppstak för svaveldioxid, kväveoxider, flyktiga organiska ämnen och ammoniak. I maj 2012 enades länderna om en större revidering av Göteborgsprotokollet och skyddet breddades genom att man lade till partiklars effekter på människors hälsa.

I artikeln i Science skriver forskarna att tilläggen till Göteborgsprotokollet visar på en ökad kunskap om förhållandet mellan regional luftförorening och den globala klimatförändringen. Revideringen har också öppnat dörrar för fler länder att ansluta sig till Göteborgsprotokollet, vilket ökar den politiska tyngden av konventionen.

För klimatarbetet finns det flera politiska lärdomar att dra från CLRTAP, menar forskarna. Att konventionen varit så framgångsrik beror bland annat på det nära samarbetet mellan forskning och beslutsfattare. Forskarna deltar i de politiska förhandlingarna och politikerna är med på forskarmöten, vilket säkerställer att forskningen hela tiden fokuserar på de behov som finns i den politiska processen.

– Luft och klimat kan inte tacklas var för sig. En av utmaningarna efter revideringen av Göteborgsprotokollet är att koppla forskningen och politiken på de olika områdena närmare varandra, vi har mycket att vinna på det, säger Peringe Grennfelt.

Läs artikeln ”From Acid Rain to Climate Change" i Science här.