Nyhet 2013-07-17

Giftigheten av pyritionrester avtar i miljön

IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket gjort en screening avseende pyritioner och deras viktigaste nedbrytningsprodukter, något som inte gjorts tidigare. Resultatet visade att zinkpyritioner - som används i mjällschampo och i båtbottenfärger - inte är ett så problematiskt ämne ur miljösynpunkt som man tidigare trott. - Vi kunde se att förvånansvärt mycket renas i reningsverket, säger forskaren Jörgen Magnér på IVL.

Redan 2006 gjorde IVL en undersökning där man analyserade förekomsten av zinkpyritioner i vatten, bland annat inkommande och utgående från reningsverk, dagvatten och dricksvatten med syfte att fastställa källor till spridning av zinkpyritioner. Vid detta tillfälle hittade man inte zinkpyritioner i vattnet. I den studie IVL nu har gjort var syftet att, utöver att titta på spridning av zinkpyritioner från reningsverk och småbåtshamnar, även titta på spridningen av dess nedbrytningsprodukter vid dessa punktkällor.

- Den ena metaboliten, pyridinesulfonsyra, var mest förekommande. Men det var positivt på ett sätt, då det betyder att den mest stabila produkten är den minst giftiga. Den är inte särskilt toxisk, den bryts ner och blir harmlösare säger Jörgen Magnér, forskare på IVL.

Vad man också kunde se var att ämnena fastnar i reningsverket. Det var betydligt mindre i det utgående än det inkommande avloppsvattnet. Förvånansvärt mycket av nedbrytningsprodukten pyridinsulfansyra hamnar också i slammet i reningsverket, trots att den är mycket vattenlöslig och borde passera opåverkad genom reningsverket.

Förutom undersökningar i reningsverk gjordes mätningar i två båthamnar – Fiskbäckskil och Nordön – för att se om båtbottenfärger kan vara en möjlig punktkälla för spridning av zinkpyritioner till marina miljöer. Man hittade metaboliten pyridinsulfonsyra, men inte i vattnet, som man förväntat sig, utan i sedimenten. Tolkningen av resultaten är att utsläpp av zinkpyrition i marin miljö bryts ned till pyridinsulfonsyra och lagras över tid i sediment.

Resultatet av studien visar att av de tre vanligast förekommande nedbrytningsprodukterna till zinkpyrition är det framför allt pyridinsulfonsyra som bildas i kontakt med vatten. Trots att pyridinsulfonsyra binds till slam, så är ändå den del som passerar så stor att reningsverk utgör den primära källan för spridning av pyritionrester till den marina miljön.   

Rapporten släpps efter sommaren.

För mer information, kontakta Jörgen Magnér, jorgen.magner@ivl.se