Pressmeddelande 2014-07-10

Hinder och förutsättningar för en hållbar båtpendling i Stockholm

Modernare båtar och bryggor, ändrade regler för hastigheter och bränslen – men framförallt en politisk vilja och blocköverskridande överenskommelser. Det är några av de förutsättningar som politiker och tjänstemän listar måste finnas på plats för att Stockholm ska få en hållbar kollektivtrafik på vatten.

Möjligheten att använda Stockholms vatten för kollektivtrafikär en fråga som diskuterats under många år i Stockholm, ändå har inte mycket hänt på området. IVL Svenska Miljöinstitutet har i en ny intervjustudie frågat ett tjugotal politiker, tjänstemän och andra sakägare vad de tror är anledningen till att vi inte har någon fungerande båtpendling i Stockholm idag och vad de anser krävs för att göra en sådan båttrafik miljömässigt- och ekonomiskt hållbar.

– Det som nästan samtliga intervjuade säger är att det har saknats en politisk vilja att genomföra detta.  Huvudsakligen beror det på att man från politiskt håll inte trott att båtpendlingen har verklig kapacitetshöjande effekt, säger Johan Strandberg på IVL Svenska Miljöinstitutet.

För att råda bot på det lyfter de intervjuade upp att det behövs breda överenskommelser mellan politiska partier samt mellan kommuner och landsting, men att ingen hittills tagit ledningen för detta.

Andra hinder som lyfts fram är av teknisk karaktär som att den befintliga båtflottan och bryggor inte är anpassade för den typ av drift som skulle svara upp mot de resultat och effekter man vill se hos en pendlingstrafik. Det behövs nya, modernare båtar som uppfyller dagens krav inom miljöhänsyn, tillgänglighet och effektivitet. Flera av de intervjuade säger att hastighetsbegränsningarna måste ses över. Båtarna måste gå snabbare och turerna bli fler för att båtpendlingen ska bli ett attraktivt alternativ för resenärerna.

– Det verkar som att man hittills inte tagit sjötrafiken riktigt på allvar. Testlinjer som genomförts har gjorts halvhjärtat, och även de utredningar som gjorts har ofta antagit ”allt annat lika”, vilket alltså betyder att man använt gammalt tonnage i beräkningarna, existerande regelverk och icke existerande anpassningar på land. Bättre vore att göra analysen omvänt. Fråga inte om tekniken kan uppfylla behoven. Fråga hur tekniken skulle behöva se ut för att uppfylla behoven. Då höjer vi innovationsgraden och kan på allvar svara på om det är möjligt med en kollektivtrafik på vatten, säger Johan Strandberg.

Han tror att förutsättningarna nu har ändrats och att det bör gå att göra ett omtag där man satsar ordentligt i tre-fyra år på en linje och involverar både landsting, kommuner och näringsliv.

– Vi ser framför oss att en sådan satsning med lite högre grad av innovativitet bör kunna gå att få delfinansierad av staten eller EU-kommissionen.

Projektet har finansierats av länsstyrelsen i Stockholm med medfinansiering från Strömma Turism och Sjöfart.

Länk till rapporten: Förutsättningar för en hållbar kollektivtrafik på vatten i Stockholmsregionen

För mer information kontakta: 
Johan Strandberg, johan.strandberg@ivl.se, tel. 010-788 65 98
Sara Alongi Skenhall, sara.alongiskenhall@ivl.se, tel. 010-788 65 10